Nitro är en tonåring!

Hemma har vi haft en del incidenter på sista tiden:

En dag var Husses ena skinnplös till hans älskade DocMartin kängor (som han köpte under gymnasietiden!) uppäten. Det mesta låg på golvet, men en del i Nitros mage. Husse var inte helt glad på den svarta hunden, men nu var han ju tvungen att köpa nya skor och det var ju på tiden...

En dag var ca 10 x 10 cm av mitt renbäddade påslakan uppätet/strimlat i bitar. Vilda fick såklart skulden för det. Ett par dagar senare saknades ännu en bit i andra änden av samma påslakan. Även nu skyller jag på Vilda.

En dag hittade vi en pensel där skaftet var uppätet...

En dag en smörkniv som var gnagad på...

Igår låg det en mycket sönderbiten glassburk i min säng. Även locket hittade jag där. Glassburken i plast hade körts i diskmaskinen kvällen innan och den stod öppen och väntade på tömning. I sängen och på golvet låg det massor med småbitar av plast. Jag tog för givet att även detta hyss stod Vilda för. Men klockan 03.30 inatt vaknar jag av att en liten svart hund står i min säng och kräker bla plastbitar... Han mår i övrigt bra och ville ha frukost i morse. Jag var tvungen att jobba på kontoret ett par timmar på förmiddagen, sen har jag varit hemma och haft honom under uppsikt. Jag gav honom innehållet i en burk med sparris, men han ville inte ha! Har ni hört: LABBEN VILLE INTE HA MATEN!!!! Har inte inträffat förut. Han tiggde och ville ha, men inte sparris. Vilda åt glatt upp sina två sparrisar och ville sen ta del av Nitros matskål... Jag tog på lite grillkrydda, men nix, han ville inte ha... Nu funderade jag på om han är sjuk på riktigt! Sista försöket ut: På med hamburgerdressing och då åt han med viftande svans och god aptit.

Jag tror bestämt att lilla Nitro har blivit en tonåring och gör lite som han vill. Kul att han utvecklas, men måste det vara på bekostnad av mina lakan och Husses skor?

Jag har bett stackars Vilda om ursäkt för att jag beskyllde henne för Nitros hyss...

Foglossning...

Igår kväll hade jag ont och vaknade med ont idag. Känns mest när jag reser mig, eller bär något. Hur ont har jag då? Ja, hur beskriver man det? Ibland mer, ibland mindre. Har tagit det lugnt ikväll, så jag hoppas på en bättre dag i morgon!

Natti!